Brännmaneterna hör till sommaren i skärgården på ungefär samma sätt som myggen och de sena kvällsdopen. De senaste åren har de blivit fler längs västkusten, och samtidigt har nya arter dykt upp i svenska vatten. För den som bor på en ö, ligger för ankar eller bara söker sig ut till en klippa för att bada finns det goda skäl att veta hur maneterna fungerar och vad man gör om svedan väl kommer.
Fler maneter och några nya arter
Både röd och blå brännmanet har ökat under senare år. Marinbiologen Christin Appelqvist vid Tjärnö marina laboratorium utanför Strömstad beskriver för Sydsvenskan hur mängderna varierar med vind och strömmar, men att grundtrenden är tydlig. En förklaring som lyfts fram är att öronmaneten, som annars konkurrerar om samma föda, verkar må sämre på västkusten och dör i förtid tidigt på sommaren. Där öronmaneten backar tar brännmaneten plats.
Till detta kommer ett par arter som inte hört hemma här tidigare. Kompassmanet, med sitt mörka strålmönster på klockan, har blivit vanligare och bränns ungefär som de vi är vana vid. Enligt Appelqvist förs en del arter in med fartygens barlastvatten, medan varmare hav gör att andra letar sig norrut söderifrån. En av dem, lysmaneten, sägs bränna ännu mer än våra vanliga brännmaneter.
Så känner du igen dem i vattnet
Röd brännmanet är den som brukar ge kraftigast reaktion. Klockan kan bli stor, och det farliga sitter i de långa trådarna som kan släpa flera meter efter djuret. Blå brännmanet är mindre men bränns också. Gemensamt för dem alla är att trådarna kan sitta kvar och fortsätta bränna även när själva maneten har drivit vidare, och en avsliten tråd i vattenbrynet gör lika ont som en hel manet. Öronmaneten, den genomskinliga med fyra ringar i mitten, är däremot ofarlig att röra vid.
På grunt vatten en blåsig dag samlas ofta trådar och manetrester nära stranden. Har du barn med i badet är det värt att titta efter maneter i vikens läsida innan de springer i, på samma sätt som man håller koll på väder och strömmar under en vardag i skärgården.
Om du bränner dig
De vanliga symtomen är rodnad, sveda, svullnad och klåda med lätt till måttlig smärta. Vårdguiden 1177 ger några enkla steg som är värda att kunna utantill, och de bygger alla på att få bort trådarna utan att fler nässelceller brister:
- Skölj bort trådarna med vatten, helst havsvatten. Kranvatten och annat sötvatten kan få kvarvarande nässelceller att spruta ut mer gift.
- Sitter trådarna kvar, skrapa försiktigt bort dem med något styvt och slätt, till exempel ett betalkort. Bred tejp som dras av fungerar också.
- Gnugga inte huden, och torka inte med handduk. Trycket får fler celler att brista.
- Lindra besvären med receptfria salvor eller smärtstillande om det behövs.
Mer om första hjälpen finns hos 1177. Sök vård om du får kraftig svullnad, andningsbesvär eller andra tecken på en allergisk reaktion, om stora hudytor bränts eller om trådar hamnat nära ögonen.
Vad du bör strunta i
En del gamla husmorsknep gör mer skada än nytta. Att kissa på manetsåret hör dit. Det finns inget stöd för att urin skulle hjälpa, och risken är att man i stället får igång fler nässelceller. Detsamma gäller att spola med sötvatten direkt eller att skrubba huden med sand. Håll dig till att skölja med havsvatten och att lyfta bort trådarna varsamt, så är du på den säkra sidan.
Ta höjd för maneter i sommarplaneringen
För den som rör sig mycket på och vid vattnet räcker det långt med lite framförhållning. En liten flaska med havsvatten eller ett gammalt betalkort i badväskan gör susen, och långärmad badtröja eller våtdräkt tar bort det mesta för den som snorklar eller badar långa pass. Prata gärna med grannar och andra båtfolk om var maneterna setts den senaste veckan, informationen sprids snabbt i en skärgård där alla ändå håller ett öga på vattnet.
Brännmaneterna är en del av havet och kommer att fortsätta vara det. Med rätt handgrepp blir de sällan mer än en kort sveda på väg upp ur vattnet, och sommaren kan fortsätta som den ska.
Senast faktagranskad: 11 juli 2026